Blir mycket text, men ta er tid och läs...

Vet knappt vart jag ska börja, det är så mycket som har hänt idag...

Men antar att jag börjar från början.. Ganska logiskt :) Men först, allt vi hade hört om den här dagen var att vi skulle leka lekar och att vi skulle börja gråta...

Som vanligt i morse gick vi till våran 1st period, men efter ca 5 minuter sa dom över intercomen att alla som skulle vara med på Challenge day skulle samlas utanför the big gym, så gick dit. Vi alla gick till the Baptist Church across the street, och möttes av en kille som var helt weird, stod och dansade typ...  Han sa typ välkommen och grejer, och lät oss gå in. Där inne möttes vi av alla lärare som var med oss, de stod och dansade och high fivade oss när vi gick in. Sen satte vi oss alla på stolar, och dom snackade lite...

Sen skulle vi börja leka lite lekar, var typ upp och byt plats lekar mest, ganska akward... Sen sa dom till oss att tänka på hur vi kände oss i det ´rummet just nu. Jag tänkte "akward, embarrasing, I dont wanna be here", och de sa att vi skulle komma ihåg känslorna.

Sedan skulle vi leka lite mer, så vi alla stod i mitten, och de sa åt oss att hitta en person vi inte känner så bra/inte alls, och som har en annan tröja än oss själva (ganska lätt att hitta en person med andra ord) Så jag hittade en Sophomoretjej jag aldrig har pratat med, och vi skulle stå med ryggarna mot varandra och armkrok, och sen typ dansa, haha det var ganska akward... Sen skulle vi vända oss om och berätta något (Kommer inte ihåg vad ämnet var) och sen tacka den personen. Nr2 skulle vara en person med en annan frisyr, och Jacob Jamison står något meter ifrån mig och pekar på mig och gör dansmoves typ, så vi körde tillsammans, ryggarna mot varandra och dansade (haha), vände oss om och ämnet nu var något pinsamt som hänt. Så han sa sitt, och jag sa mitt, sen tackade vi och kramade varandra, och nästa person skulle vara någon med andra skor än oss själva. Jag och Jacob Henggeler stod typ hur länge som  helst och glodde på varandras skor, så han blev min nästa partner, rygg mot rygg och dansade, och sen var ämned "vad vi är tacksamma för". Jag babblade på om att jag var tacksam för min familj, vänner och släkt och det här året, och han babblade på om att ha var tacksam för sin guldfisk Jeff... Haha sen skulle vi hålla armkrok och låtsas att vi körde en bil med två rattar (haha) och "köra" tillbaka till ett par lediga stolar...

Efter det blev vi uppdelade i små grupper, "familjer" på 5-6 people. Det blev jag, Shelby nånting, Tyler Corn, Trevan Hooten, Aleta nånting och någotn vuxen som var polis och bodde i Payette. Vi fick 2 minuter per person, och vi skulle berätta om vårat liv typ, vad som har varit svårt, är svårt osv. Aleta snackade något om att hennes farbror dog när hon var 5 eller något, Trevan att han bara har träffat sin riktiga pappa typ tre gånger, Shelby om att hon ville flytta tillbaka till Carson, Tyler om att hans morfar dog när han var 15, polisen om att hans fru blev mördad, och jag pratade om att jag har haft en riktigt bra uppväxt, och att det var svårt att lämna Sverige bakom mig, och det värsta var när jag såg Mamma gråta på flygplatsen... När jag berättade om det kände jag bara tårarna komma, vilket dom gör nu igen, för att jag saknar och älskar alla där hemma...

Sen iallafall, var det dags för nästa lek.. och den leken var pretty intense... Den kallas Cross the line, och alla står på en sida av en linje som går tvärs över rummet, och en av ledarna säger ett påstående eller vad man ska kalla det för, och om det har hänt dig eller stämmer in på dig, ska du korsa den linjen, och sedan gå tillbaka. Dom började ganska lugnt, första frågan var "If you are under 18 years old, cross the line". Efter der blev det "Cross the line, if you have ever not been listening to because you are not "old enought" ". Och så fortsatte det med massa saker, som "If you have ever been judged or treated bad because of the color of your skin". När den frågan kom, var det ALLA som inte var helvita som korsade linjen. Det var hemskt att se.. Sen blev det bara värre och värre, tex. "Someone you know have been hurt or killed in gang related violence", jag såg några av mina bästa vänner här korsa den linjen, och jag hade ingen aning om det.. "If you have ever considered your family as poor", jag såg min värdbror korsa linjen, tillsammans med ca 90 andra elever. Vi var 10st som stod kvar... "If you grew up with your parents having drug or alcohol problems", även denna gång var det ca 90 elever av 100 som korsade linjen, jag stod kvar.. "If you have lost someone in a car accident where one of the drivers have been drunk or on drugs", ca 80 elever korsade linjen.. "If you grew up with gunshots in or around your home", den här gången såg jag en av mina närmaste vänner korsa linjen, vilket var riktigt svårt att se.. Jag har gråtit mycket idag, för att jag är så ledsen för mina vänners skull..

Jag såg så många av mina vänner korsa den där linjen så många gånger, gråtandes, medan jag själv bara stod där, och tittade på dom...

Efter den här leken, gick vi tillbaka till våra "småfamiljer" och fick återigen 2 minuter per person. Shelby avslöjade att hennes mamma bor i Vegas, och att Shelby och hennes lillasyster flyttade med sin mamma dit från Carson för två årsedan, eftersom deras mamma har en stort drogmissbruk, och dom flyttade för att hon skulle bli av med missbruket. Vegas gjorde henne så mycket bättre, men hon tog ut det på Shelby och hennes lillasyster. Hennes lillasyster flyttade tillbaka till Carson och bor nu med hennes grandparents, och Shelby flyttade till New Plymouth, men flyttar nästa år till Carson för att bo med sin lillasyster och grandparents.

Polismannen avslöjade att när hans fru blev mördad, var det när hon var i tjänst, hon var också polis. Hon blev skjuten 19 gånger av en kille som var hög på meth...

Idag har jag sett många av mina vänner gråtandes, och det gjorde så ont inom mig att veta att jag har det så bra, medan så många andra runt omkring mig lider. Jag har sett några av mina närmaste vänner erkänna att de har haft en hemsk uppväxt, och fortfarande har det riktigt dåligt hemma. Jag har sett människor jag aldrig trodde skulle se gråta, vara helt förstörda. Jag har sett folk komma så mycket närmare varandra på bara 6 timmar, jag har sett folk bara släppa allt och berätta sin livshistoria för mig. Den här dagen har ändrat så mycket för mig, jag är helt chockad... Jag uppskattar allting jag har så mycket mer nu, när jag vet hur många runtomkring mig som inte har det jag har.